Prince of Persia: The Sands of Time är ett action och äventyr-spel utvecklat av Ubisoft Montréal och utgivet av Ubisoft Entertainment, släpptes den 11 november 2003.
Of the RAWG players who own Prince of Persia: The Sands of Time, 39% have finished it and 12% dropped it.
Bedragen av den förrädiska visiren, släppte jag loss tidens sandars förbannelse över sultanens rike. Med bara en gammal dolk och en listig prinsessa att hjälpa mig måste jag återgälda mitt dödliga misstag. Min kamp är för överlevnad… inte ära. • Vänd, accelerera och bromsa tiden själv med den mäktiga Tidens Sand. • Mästra prinsens hastighet, smidighet och vilda stridskonster. • Utforska och överleva de vidsträckta riken av medeltidens Persien.
Läs mer
Kung Sharaman av Persien och hans son, känd endast som Prinsen, färdas genom Indien på väg till Azad och erövrar en stad med hjälp av den lokala maharajans förrädiska visir. Under slaget söker Prinsen ära och glans i sin första strid och rusar direkt mot maharajans skattkammare, där han upptäcker den mytiska Tidens Sand säkert förvarad i sin timglas och Tidens Dolk, som han snabbt lär sig kan vända tillbaka tiden en kort stund. När Prinsen visar dolken för sin far, kräver den förrädiska visiren den som betalning, men avvisas av kung Sharaman. Perserna fortsätter sedan sin resa till Azad med rikedomar av fångar tagna från maharajan, bland dem maharajans vackra dotter, prinsessa Farah. I Azad, där visiren nu tjänar kung Sharaman, lurar han Prinsen att använda dolken för att släppa loss Tidens Sand från timglaset. En hemsk sandstorm härjar över riket och Tidens Sand förvandlar alla i palatset till monster. Endast Prinsen, Farah och visiren förblir oförändrade tack vare sina ägodelar: en dolk, en medaljong och en stav, respektive. Mitt i katastrofen kräver visiren dolken av Prinsen, som vägrar och lyckas fly. Prinsen ansluter sig snart till Farah i ett försök att återföra Tidens Sand till timglaset, som visiren flyttar till toppen av Dawn Tower. På vägen genom palatset hindras paret ständigt av Sandmonster (inklusive en sandbesatt kung Sharaman) och det dödliga nätverket av fällor som aktiverats i hopp om att döda varelserna. Prinsens rustning blir allt mer sliten tills hans prinsliga pansar är i trasor och kroppen täckt av blodiga sår. Inledningsvis litar inte Prinsen på Farah på grund av persernas illdåd mot henne, men de börjar närma sig varandra ju längre tiden går. Efter en hård kamp i stigningen mot Dawn Tower når de timglaset och är på väg att fullborda sin uppgift när Prinsen tvekar, plötsligt misstänksam mot Farahs verkliga motiv. Innan Farah kan övertyga Prinsen om annat, konfronterar visiren paret och använder sina magiska krafter för att fängsla Farah och Prinsen i ett gravkammare. När de väntar på att dö i graven berättar Farah för Prinsen, som likaså avslöjar sin klaustrofobi, en historia hon aldrig berättat för någon tidigare, om en tid då hon var liten och hennes mor berättade för henne om ett hemligt magiskt ord som skulle hjälpa henne att fly från allt som skrämde henne: "Kakolookia". Så snart Prinsen upprepar ordet, som om av magi, hamnar han i en mystisk tunnel som vänder nedåt till ett drömlikt badhus som liknar de magiska fontänerna som Prinsen tidigare använde för att öka sin hälsa. Där möter han Farah som bjuder in honom att bada med henne; medan de badar, finner Prinsen och Farah tröst i varandra mitt i sin farliga situation. När Prinsen vaknar igen, hittar han sig tillbaka i graven och upptäcker att den magiska grottan bara var en dröm, men han trodde att Farah hade delat den med honom. Dock är Farah, dolken och hans svärd borta, och han har bara Farahs medaljong kvar för att skydda sig från Tidens Sand. Prinsen, som har funnit en ny svärd som förstör sandmonstren vid kontakt, jagar upp och hittar Farah igen på toppen av Dawn Tower, som han måste klättra uppför från utsidan. När Prinsen slutligen når toppen, ser han Farah överväldigad av sandmonstren och hon hänger över en klippa med dolken, medan Prinsen griper tag i bladet; och Farah, som inser att Prinsen kommer att dö för att rädda henne, offrar sig istället och släpper taget om dolken; och i enlighet med spelets profeti "om du vill leva, dö i kärlek" faller hon till sin död i timglasrummet nedanför. Prinsen försöker sedan använda dolken för att rädda henne, men upptäcker att sandtankarna är tomma eftersom Farah hade använt upp dem alla. Rasande över sin älskades död, använder Prinsen dolken för att massakrera de sista sandmonstren i tornet och går ner för att gråta över Farahs kropp. När Prinsen sörjer dyker visiren upp ur skuggorna och erbjuder Prinsen ett partnerskap i sin onda plan, lovande evigt liv; men Prinsen avvisar ilsket eftersom de han älskade hade dött, och innan visiren kan stoppa honom, driver Prinsen Tidens Dolk in i timglaset, vilket vänder tillbaka tiden till natten innan invasionen av maharajans rike. Prinsen vaknar, fortfarande med Tidens Dolk, och smyger sig hemligt till Farahs sovrum, där han berättar hela historien, som hon inte minns eftersom den inte hade hänt ännu. Men visiren upptäcker Prinsen, och fruktar att hans planerade förräderi redan är avslöjat, försöker döda både Farah och Prinsen, och säger att han lider av tuberkulos och skulle dö i alla fall och att hans plan var att bota sin nära död med evigt liv. I det följande slaget dödar Prinsen visiren. Han återlämnar sedan Tidens Dolk till Farah, som frågar varför Prinsen uppfann en så otrolig historia för att bevisa visirens förräderi. Prinsen kysser då Farah, hoppandes att hon ska minnas; men hon avvisar hans närmande, och så använder Prinsen dolken för att radera kyssens minne, och berättar istället att det bara var en historia. Men när Farah frågar Prinsen hans namn, svarar han, "Kalla mig bara Kakolookia", innan han lämnar henne förvånad.
