Layers of Fear 2

Alla kameror är riktade mot dig; du är scenen. Du är inte bara i rollen, du är rollen. Rollen att spela är enbart din. Skriven bara för dig. Du möts av tystnad. Inga skrik från regissören. Inga order som du behöver följa för att bli denna version av dig själv. Krävandet att agera fyller din medvetande, men manusets sidor innehåller inga ord. Din förflutna har format dig till vad du är, tvingat fram de färdigheter som krävs för att förfina ditt hantverk. Den samma förflutna har skurit djupa ärr i dig, inte på utsidan där världen kan se, utan på en plats så djupt begravd att den blivit formlös. Du trycker ner dessa minnen, men låter erfarenheterna driva dig mot vem eller vad du måste bli. Mörker omger dig när du står tyst i rampbelysningen, de enda ljud du hör över ditt hjärtslag är det avlägsna bruset av vågor mot skrovet och ljudet av kameror riktade mot dig, som bevarar denna stund för evigt. En djup och befäligande röst stiger från avståndet. Agera. Vilken roll kommer du att spela?